Berit">

Kapitel 14

Berit

[ Silent Fellowship - Mike Scott ]

Kalle är tillbaka på förskolan. Han har bytt avdelning. Vi och alla andra inblandade tyckte det var bäst om Kalle följde med sin åldersgrupp. Som tur är har han fått plats på Willes gamla avdelning Det känns bra, vi känner personalen och har stort förtroende för dem. Men för Kalle är det nytt, han ska skolas in. Vi är nervösa för det.
Tänk om han blånekar.
Vägrar.
Vi har väntat så länge på att dagis ska komma igång. Vi behöver avlastning. Sista veckorna med Kalle hemma blev väldigt jobbiga. Han är krävande. Vi måste i princip punktmarkera honom varje vaken stund. Hjälp … klarar vi inte av vårt eget barn? Frågan dyker onekligen upp då och då. Hur ska det gå med en ny avdelning? Kommer de att orka med Kalle? De känner honom visserligen sen tidigare, men han är inte samma unge som terminen innan. Hyperaktiviteten har blivit mycket värre.

Inskolningen går dock förvånansvärt smärtfritt. Kalle tar visserligen en sväng förbi sitt gamla matbord när det blir lunchdags, men annars anpassar han sig väldigt fint till den nya avdelningen. Eftersom kommunen inte lyckats skaka fram någon resursperson får en av avdelningens ordinarie lärare ta på sig rollen som Kalles egen fröken.
Vi är nöjda så.
Mycket nöjda.
Kunde inte bli bättre faktiskt, det är så mycket nytt runt oss ändå. En ny person hade varit för mycket just nu. Att vänta ett tag gör ingenting.
Berit, som ska vara med Kalle, är dessutom Willes gamla älsklingsfröken. Hon var storebror Willes trygghet då han började på dagis och vi kunde inte ha önskat oss någon bättre för Kalle.
Hon känns väldigt rätt.
Hon känns väldigt trygg.
Kalle tyr sig också mycket riktigt till Berit.
De hittar varandra ganska omgående och vi kan andas ut.

Flashback:
Hör ungen inte vad jag säger?!
Maritta är upprörd, Kalle har sprungit ifrån henne igen, han vill till lekparken.
– Det är precis som om han inte hör. När ska han lära sig att lyssna? Han är snart 2,5 år!
Jag tycker att hon överdriver. Alla ungar håller väl på så där? Grabben är bara busig.
Jag ler i smyg.
Klart grabben ska busa.

Varför låten Silent Fellowship?

Mike Scott igen ( och det kommer mer) den här gången med en stillsam sak från den underskattade Universal Hall. Alla låtar är förresten stillsamma på den här plattan och det är förmodligen därför ingen gillar den. Hursomhelst. Berit var Kalles trygga fröken på den nya dagisavdelningen. Det var här intensivträningen började. Kalle och Berit fann varandra ganska så omgående. När jag hämtade Kalle på eftermiddagarna satt de ofta tillsammans i en soffa och tittade i böcker. Under tystnad, eftersom Kalle inte pratar.

in silent fellowship
in silence we sit