Musik

 

 

Kommentarer till de låttitlar som förekommer i boken:

Vissa av dem har haft en direkt avgörande betydelse för att det överhuvudtaget blev en bok, andra är uppfunna i efterhand för att passa in och några är – det ska erkännas- riktiga nödlösningar då jag ville vara konsekvent vad gäller kapitlens utseende. Alla kapitel MÅSTE ha en låttitel och eftersom det är drygt 40 kapitel så blev det ett par som jag fick värka fram.
De tre inledande “spåren” – som inte är inte kapitelrubriker- har haft en större, mer övergripande, betydelse både för mig själv och för tillkomsten av boken.

Som vanligt när det gäller konst är det fritt fram för egna tolkningar och jag är övertygad om att många som läser det här har en helt annan syn på t ex Morrisseys “I Have Forgiven Jesus” eller Dylans “Shelter from the Storm”, men så ska det väl vara när det gäller stor konst. Tolkningen är fri.
Speaking With The Angel -Ron Sexsmith ( Grand Opera Lane, 1991)
Inledningsvis finns två verser ur den här låten som ett citat, så som det bör sig i en riktig bok.
Med personligt OK från Ron Himself ( Det ni !) Tack vare MySpace fick jag tillslut kontakt med Ron Sexsmith och ett OK att använda raderna i boken. Ett självklart val eftersom detta också är titeln på Nick Hornbys novellsamling som jag köpte strax efter det att diagnosen på Kalle var satt och det var i den boken jag läste om Nicks son och hans ABA skola i London och det var förordet i den boken som gav mig min första positiva känsla i kaoset kring Kalle och allt som hände.

Speaking With The Angel är ursprungligen skriven till Rons förstfödde och har ingenting med funktionshinder att göra. Ändå är detta en sång som handlar om Kalle och säkert också om många andra barn med funktionshinder När jag – tillslut – fick tillstånd att använda texten var det självklart den skulle inleda boken.
He don’t know how to lie or undermine you
He don’t know how to steal, how to deal or deceive
so leave him alone, set him free
‘cause he’s speaking with the angel,
speaking with the angel that only he can see

Sensitive Children- Mike Scott (Bring Em All In, 1995)
Mike Scott och hans Waterboys har förföljt mig sedan tidigt 8o-tal då jag för första gången hörde “Church Not Made With Hands” på Musikörat i Uppsala. Sedan dess räknar jag mig som ett av deras svenska die-hard fans (tillsammans med tunga namn som SVT’s Micke Lejnegaard, fotbollspelaren Niklas Kindvall ,Lasse Anrell och Martin Ward) Jag kan dessutom numera (mycket stolt) säga att Mike Scott är en av mina “buddies” vilket i sin tur har lett till att jag har förstahandsuppgifter på att han skrev den här låten för en speciell person. En liten flicka han mötte på Irland. Hon var annorlunda och människorna runt henne hade väldigt svårt att acceptera henne som hon var. Om hon hade autism låter jag vara osagt. Jag tror i varje fall att det handlar om en person som liknar Kalle och sjunger alltid ”he” istället för ”she”.
Strange little alien
acting like she don’t belong,
strange little alien
dancing to a different song,
you can’t control her
just love her hard and strong

A Minor Incident- Badly Drawn Boy/ Damon Gough (Soundtrack About A Boy, 2002)
Allt om den här låten kan ni läsa i Nick Hornbys ( ständigt denna Hornby!) utmärkta “31 Sånger”. För det här är hans (Nicks) historia som jag helt skamlöst har lagt beslag på. Men jag kunde inte motstå att nämna den eftersom innehållet plötsligt ( i ett smått religiöst ögonblick) blev helt och hållet överförbart på vår situation. Köp “31 sånger” och läs originaltexten.
You always were the one to make us stand out in a crowd,
Though every once upon a while your head was in a cloud.
There’s nothing you could never do to ever let me down,
And remember that I’ll always love you.