Recension av Lars H Gustafsson

I Vad händer med Kalle berättar författaren om vad som sker när en son får diagnosen autism. Vi får följa Kalle från tvåårsåldern, då de första misstankarna kommer om att något inte står rätt till, och fram till att han vid sex års ålder börjar i särskolan.

Boken ger en kärleksfull men samtidigt saklig beskrivning av hur autism utvecklas och vilka följder den kan få för ett barn. Men det som berör mest är författarens förmåga att gestalta vad som sker i familjen, från det första förnekandet till en e er hand tillkämpad acceptans av sakernas tillstånd. Fredrik Hjelm skriver en rak och effektiv prosa, där den kronologiska skildringen interfolieras med snabba återblickar och rikligt med pop- och rock- musikaliska referenser. Det gör att boken ly er från familjekrönika till en bok med litterära kvaliteter och mer allmängiltigt värde.

Författaren beskriver de starka ambivalenser som föräldrarna får brottas med innan de når fram till ett till- stånd där de kan tillåta sig att både älska sitt barn och hata funktionshindret – en svår resa med många ”förbjudna” känslor att hantera. Uppriktigheten om detta är en av bokens styrkor. För oss som arbetar med barn är det också lärorikt att läsa om hur hjälplös och utlämnad en familj kan bli, helt beroende av sina hjälpare och av det bemötande de får. I boken beskrivs också hur man, särskilt på nätet, i sådana situationer lätt kan hamna i händerna på skrupelfria besserwissrar, som utnyttjar den sårbarhet föräldrarna är i för att sälja dyrbara preparat med högst osäker verkan.

Förskolans och skolans roll understryks, och inte minst intressant är författarens diskussion om inkludering och på vems villkor den sker. Men viktigast för både barn och föräldrar är alltså det bemötande de får från var och en av oss andra. Det gäller mötena med lärare och behandlare. Men kan- ske är det inte en tillfällighet att författaren med sådan värme beskriver andra mer tillfälliga möten längs vägen – med en pensionerad barn- läkare, en uppmuntrande campingvakt och en låttext av Nick Hornby – och ger dem vikten av vändpunkter.

Det är en stark och samtidigt hoppfull bok som Fredrik Hjelm har skrivit. Den bör förstås läsas av alla som kommer i kontakt med barn med autism och deras familjer. Men gärna också av andra som funderar över varför livet blev som det blev och hur det kunde ha blivit i stället.

Lars H Gustafsson, barnläkare och författare

Recension av Kitte Arvidsson

Kalle har hittills varit som andra barn, men en dag vill dagis prata om Kalle med hans föräldrar. Med tiden får han diagnosen autism. Kalles pappa skriver om sin sorg, oro, förnekelse, behovet av kunskap, träning och metoder. Många föräldrar kan känna igen sig i denna ödmjuka berättelse.

Författaren visar respekt för experter, personal och alla omkring Kalle och det är skönt, för ofta får man mest läsa om missförhållanden. Kalles pappa har självinsikt och kan analysera varför han reagerar som han gör. Språket är enkelt och den personliga tonen och flytet gör att man gärna fortsätter att läsa medan tankarna kring Kalle och hans pappa finns kvar. Många föräldrar har skrivit böcker om sina barn med funktionsnedsättningar men den här känns viktig just på grund av den personliga och positiva tonen. Den bör också passa personal, lärare och andra som arbetar med barn med funktionsnedsättningar.

Kitte Arvidsson, BTJ December 2008